"And I wonder what you sound like when you're not wearing words."

Blåhimmel. Det är nu man enligt alla Stockholms sociala regler ska vara ute på solskenspromenad antar jag. Enligt mina egna också ska jag erkänna för jag älskar promenader. Men en nerv är konstig i min vänstra skinka, det rinner ur näsborrarna. Jag har en förkylningsblåsa i tandköttet som håller på att bli en infektion och ett irriterat nagelband. En lägenhet som behövs städas och ska ju ändå ta mig utanför dörren om bara någon timme eller två igen och tillräckligt många ursäkter för att mitt ego ska nöja sig och berätta för mig, som redan vet, att det är jävligt okej att stanna inne.

Härifrån min soffa kan jag nämligen se dig. Och jag ser att du spionerar på mig, att du just idag, patetiskt nog, vill att jag ska veta, och berättar det för mig. Och jag i min tur undrar om det är något ruskigt risigt försök såhär på alla hjärtans dag efter veckor av total tystnad och tror du att jag tänker missta din förbannade feghet för usel (om än) romantik, igen?