Jag var fjortis. I en timme när jag var tjugotre.

Jeansen jag arbetar i färgades igår av små händer som kletade överallt. Jag tittar ner i byrålådan. Nej, jag älskar alla mina bagy, jag tänker inte utsätta dem för behandlingen av femton småknoddar. Så jag hoppar optimistiskt i ett par vidrigt tajta Fornarina från gymnasietiden, pluggar in Lady Gaga i ipoden och känner mig lite som den fjortis jag aldrig var eller blev i mina jeans som rullar över höftbenen och en lätt hysterisk technoliknande musik i öronen. En timma senare knäpper jag upp byxorna och tackar mig själv för det långa linnet, ber Lady Gaga att hålla käften och byter tillbaka till Anna Ternheim.