Det var i den grå soffan hon satt. Det var i sina egna bubblor de gick förbi.
"Fools said I, you do not know, silence like a cancer grows"
Så jag sa att vet du, kanske kan det verka märkligt att en främling säger det här bara såhär men vill du kanske ha en kram för jag har en över som jag gärna ger bort.
"Hear my words that I might teach you
Take my arms that I might reach you"
Och hon sa jatack jättegärna och vad glad jag blir tack så mycket och jag sa att det blir alltid bättre och ta hand om dig men glömde berätta hur jätteglad jag också blev.
Så till dig min främling; du gjorde min dag också för det krävs två för att nå varandra och jag tror att vi gav världen den bästa karma det går att ge. Allomfattande kärlek. Ovillkorlig kärlek.
Tack.
"När man borde sova men hjärnan gått på rave"
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar