Dansa för livet.

Lördag. Sovmorgon. Så jag passar på att vakna innan åtta. Sätter på te vatten, städar lägenheten, lyssnar på vinylmusik. Lugn i sinnet av att veta att snart ska jag dansa, inte anade jag då att det skulle bli i fem timmar.

Jag dansar tills benen ger vika, nacken slutar orka hålla upp huvudet, adrenalinet får kroppen att skaka, kräk-känslan kommer, tårarna kommer, fötterna värker, armarna fått blåmärken, huvudet spränger och ögonen inte vill någonting annat än att blunda. Jag har dansat för livet och tanken är att jag på det ska iväg på inflyttningsfest. Jag åker dit. Skakar hand. Säger hej, gör planer, tackar för mig, går hem.

På bussen sitter en kille och pratar i telefonen om att odla gräs. Han och en vän har planer på att, så fort någon får en egen tomt, skaffa sig en husvagn och gräva ner den under jorden med takluckan i markhöjd. Ovanpå det ska det sätta ett tält, så blir det som "Weed in the...." Han säger någonting och uttrycket är hysteriskt roligt.