Under the skin.

Jag kan inte röra på mig utan att hela kroppen säger ifrån. Kan inte vända mig från mage till rygg i sängen. Inte lyfta huvudet. Inte andas annat än korta andetag innan bröstkorgen smärtar. Inte gå ner för någonting, resa mig upp från någonting, lyfta tekoppen spänna tårna, lyfta armarna, sätta mig ner, ställa mig upp, gå, sitta, inte röra vid musklerna utan att de känns som blåmärken. Och riktiga blåmärken på överarmarna har jag och den gamla gymnasten tittar chockat på mig. "Han behöver nog lite anger management tror jag!" Vi skrattar. Innan jag går får jag en varm kram och när vi släppt taget och han försvunnit halvvägs ner för trappan hör jag hanns röst ropa "Du är underbar!" och jag ropar "Du med!" tillbaka och undrar hur fan jag kan vara så lyckligt lottad att få höra en människa som inspirerat mig så mycket säga någonting sånt till mig. Jag känner mig speciell.

När jag tagit mig ut ur sängen tar mig iväg till Mataffären. Handlar men saknar hunger sen London. Hittar "Under the skin" på rea. Buylando är en bra store. Samantha Morton är så vacker att jag förhäxas och glömmer bort att ha ont och istället funderar, igen, på att raka av mig håret. Jag har gjort det mycket på sistone. Sen rör jag på mig och kommer ihåg att jag fortfarande har ont överallt.