Där rök mina chanser.

Jag hittar en affär som säljer plåtburkar, men de är perfekt målade med lock som passar exakt en "ren" doft av kemikalier, klara färger och massproducerade. De får mig att längta till loppmarknaderna. Till burkar som doftar av pepparkakor och teer, med flagnad färg och rost i kanterna och med lock som inte riktigt passar.

På vägen hem passerar jag bussfönstren. En tjej kollar in mina skor. Bakom henne ser jag i ögonvrån hur en kvinna sitter och vinkar. Det är inte förrns jag passerat bussen som jag inser att det är ju mig hon vikar åt. Skrållans mamma. Jag springer tillbaka och vinkar. Hon skiner upp från busskomat och vinkar igen.

Hemma i soffan sitter jag och försöker pilla bort gammalt nagellack med naglarna för jag har inget aceton. Det går åt helvete och jag blir nästan lite lätt illamående av att skrapa så mycket på naglarna. Sådär som man blir av att pilla sig i naveln. Jag lägger ner och börjar läsa.

"Att vara man, svensk, icke-funktionshindrad och heterosexuell är några av de kriterier som krävs för att tillhöra normen".

Där rök mina chanser.