Förseningar på vädret?

"Snöstormen skulle ju kommit klockan ett." Säger hon på fullaste allvar och tittar ner på sitt armbandsur.
"Den är försenad."
Jag vet inte vad jag ska svara utan står helt tom i huvudet med höjda ögonbryn.
"Jag tar nog bussen hem." Får jag så ur mig tillslut.

Men det har börjat snöa i skenet av gatlyktan utanför nu och jag kan höra mina egna ord många år från nu då jag sitter med mina egna barn såsom mina föräldrar satt med mig. "Åh gud jag minns min första lägenhet. Jag snodde affischer och tapetserade dörren med dem och dörrkarmen ovanför toaletten var fylld med fotografier. Det var en fin lägenhet. Alldeles vid vattnet och full av ljuslyktor. Och så hade den sånt där gammalt furugolv. Där brukade jag sitta om kvällarna i tystnaden och bara stanna upp och andas."