Och jag tänker, hur fan kan jag vara så lyckligt lottad?

Av alla platser på jorden, har just jag hamnat just här. Och det är helt sinnessjukt. Jag öppnar mitt fönster och tittar ut över vattnet 25 meter bort. Springer runt hörnan och bryggan är där. Båtarna, ljudet av vatten. Och jag springer rakt ut i det, rakt ut i båtarna, klipporna, barrskogen, solnedgången. Och det går inte att sluta förundras, går inte att sluta andas och jag tänker, hur fan kan jag vara så lyckligt lottad att jag har någonting så vackert att det inte går att sätta ord på det precis utanför ytterdörren.

Det landar en flock gäss på vattnet och jag tänker att kommer man hem från södern för Stockholm är det minsann på väg åt sätt håll. Tills jag pratar med en främling som säger att du vet väl att gässen snarare går efter kalendern än vädret och hela min barndomsbild av vad våren är nästan spricker.