När karusellerna sover.

I mörkret, omgivna av barn som drömmer, sover, snarkar, snurrar, sparkar, jollrar, filosoferar vi. Om relationer. Till vänner och kära och familj och barn. Om destruktiva beteenden och soss och bup och hjärnskrynklare, coacher, ätstörningar, träningsmani. Om styrkor och svagheter, pedagogik, hur vi ser på oss själva och andra. Hur vi tittar på människor som håller på att falla samman. Om religion, andar, livet efter döden, gud och satan och änglar och reinkarnation. Långsamt kommer vi varandra närmre, släpper lite på den enorma integriteten, öppnar upp lite. Gapskrattar åt samma torra humor, driver med varandra och läser av sarkasmen, sitter vid samma bord och äter, åtar oss samma uppgifter.