"För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement"

"Att det här är
Det vackraste liv vi någonsin levt
Det vackraste liv vi någonsin kommer leva"

Vakentimmars ord får någonting inom mig att vakna. Det går en ilning längs ryggraden. Det väcks en känsla jag inte kan få tag i.

"/.../Den nattens tårar var leendet i
min kärlek/.../"

Det var en av våra sista nätter nära. Vi låg åt fel håll i sängen, med huvuden vid fotändan. Du vet inte att jag grät då. Du låg på mage. Jag på rygg. Med slutna ögon. Nej det var inte en av de sista. Det var den sista. I morgonen reste jag mig upp och gick min väg. Utan att veta att du aldrig ens var där.

"/.../Jag är den gemensamma smärtan
Skrik mig/.../"

Du säger "jag såg mig vän bli skjuten och tro mig, du vill inte veta vad jag kommer ifrån". Jag tänker att det nej, det vill jag nog inte. Och jag tänker på Rådjursöga och avrättningarna som ägde rum. På alla som flydde.

"/.../Ty de döda i år
Var de levande som älskade mest/.../"

Känslan bli för stor. Rinner över i tårar. Rinner som ren kärlek.

(De sista tre citaten kommer från Ahmad Shalmus "allomfattande kärlek", ursprungligen en persisk dikt, översatt till svenska)