Jag är en främling för mig själv. Träffar andra främlingar på okända platser. Engagerar mig i okända saker, utforskar outforskade områden, tänker nya tankar, känner nya känslor, ser nya perspektiv. Och jag får brev med märkliga förfrågningar från människor från det förflutna som undrar om jag kan berätta hur jag uppfattade dem då, för åtta år sen. Jag går på andra gator och sitter på andra caféer, skrattar åt andra skämt, värderar andra saker, läser andra böcker.
För det slog mig idag på bron hur förlorad jag var under hösten. Och hur mycket jag lärde mig på det. Hur illa jag behandlades och hur långt bort tanken på att kunna komma nära dig igen har kommit. De sa att du var manipulativ, jag sa, nej inte den här gången. De sa att så behandlar man inte dig, jag sa att det var inte så du menade. Jag ser nu vad de såg då. Jag har fått så mycket värdighet sen dess. Tack.
Dagens kommentar:
Jag: "Jasså du, du får busschaffisen att stanna och släppa av dig precis utanför grindarna trots att busshållplatsen inte är där".
FnissLisa: "jaha, hehe, nehe, hihi, jo, hehi, fnitter."
Suss: "Ja, några fördelar ska väl ha som kvinnor."
Jaha? För det är en värdefull fördel? Eller? Kanske bara jävligt puckat att gå och tycka att det är så jävla ojämställt men när det kommer till kritan ändå utnytja någonting som förvärrar situationen? En jävla dubblemoral? Hyckleri? Och en man ska då aldrig kunna bli avsläppt tidigare? Eller? Av en manlig busschaufför alltså?
"När man borde sova men hjärnan gått på rave"
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar