Att bygga en fristad.

Långsamt vänjer jag mig vid ensamboende livet. Det märkliga ventilsurret i nattmörkret och dova ljud, dämpade av väggarna, som berättar om livet på andra sidan. Gurglandet i vattenledningarna när någon annan spolar i kranarna och ekot av porten när människor kommer och går. Rösten när jag nynnar för mig själv och knarret de gamla furuplankorna ger ifrån sig när jag rör mig över dem.

Och i de nya ljuden börjar det växa fram ett lugn, en harmoni, sa Ängeln Från Norges Gränsland första gången hon steg innanför ytterdörren, och runt den bygger jag min egna lilla fristad där den starkaste rutinen är en jag och Tuss skapat tillsammans; varsitt täcke att mysa under i varsin del av soffan, jag det röda, hon det gula, jag i den bortre änden, hon i den närmre, oavsett om vi äter, pratar, dricker te, lyssnar på musik eller tittar på teve. Det är det vi gör bäst jag och Tuss, skapar saker som är våra, tillsammans, där jag är jag och hon är hon, och jag har mitt och hon har sitt. Jag och Tuss skulle bli utmärkta livspartners, utom på sexplanet.