Jag rev ut din historia ur min dagbok och slängde den i papperskorgen.

Grannarna har fest i natten. Någon rycker i fel dörr och det går en ilning genom mig av ljudet av någon som försöker komma in. Mardrömmen ligger fortfarande kvar och spökar. Jag tittar ut genom det lilla runda i ytterdörren på ett förvrängt trapphus i mörker utom den röda lampknappen, men blir inte bättre till mods av det för det ser ganska ruggigt ut och hade någon kommit gående i samma stund som jag stod där med ögat mot glaset hade jag frusit i skräck precis som jag gjorde när jag tidigare var nere för att hämta tvätten, då åt min egen spegelbild. Harig? Jag?

Medan musiken dunkar vidare på andra sidan väggen river jag ut din historia ur min dagbok och slänger den i papperskorgen innan jag går och lägger mig. Somnar omedelbart och vaknar till en tidig grå morgon och det slår mig att det morgonpigga börjar komma tillbaka. Det försvann när vi låg i varandras armar och sov, men ensam blandar inga rytmer, så jag följer den enda som hörs. Min egen. Och kanske Tuss för våra rytmer slår i samma takt. Kanske är det det som är hemligheten.