Bakom busskuren i backen, gatlyktorna och vägskyltarna på bron. Där borta på andra sidan vattnet bakom globen och molnen, går solen upp. Godmorgon Stockholm viskar jag och fotograferar underverket som jag inte kunde se innan jag lämnat det jag inte såg för att komma tillbaka och upptäcka att jag vetat att det funnits här hela tiden. Så obekant välbekant.
Och jag kryssar mellan öar på bussar och tåg och kliver av på okända hållplatser och in i främmande lokaler och samtalar med främlingar om det som ligger närmast hjärtat. Nästan.
När kvällen går mot natt sitter jag i den gamla omgjorda teatern och tittar på The curious case of Benjamin Button och försöker komma på vad hon som läser har medverkat i men kan bara komma på att hon gråter i den filmen, och att hon är helt förtrollande vacker både i den filmen och den här. Det slår mig sen att det är Legends of the fall jag har sett henne i.
"När man borde sova men hjärnan gått på rave"
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar