Världens bästa hälsningsreplik.

"Vet du?! En morgon vaknade jag av att en APA hoppade upp och ner i min säng!"

Hon tittar storögt upp på mig medan vi krånglar oss in genom ytterdörren, hon med sin rosa overall och jag med mina lånade täckbyxor. Det är det första hon säger till mig, första gången hon ser mig över huvud taget. Jag tänker att kanske skulle världen vara en lite bättre plats om vi började hälsa så på varandra istället och funderar över vad som skulle hända om man började. Hon fortsätter babbla in i kapprummet, av med vantarna och ur skorna och upp för trappan där hon börjar dansa istället.

Hennes namn är ett från min barndom, som jag inte kan placera men förknippar med katter och galet rött hår. Jag skrattar och tänker att namnet passar henne, där hon babblar på och pussar på de som gör sig illa, sjunger och ivrigt ska fram och titta i den magiska boxen, hoppandes av förväntning.